Domedagsklockor ljuda och Gabriels basun höres från himlavalet men till min förtvivlan så var det bara alarmet som skrek ut sin illvilja till mina öron, när man vänder sig om för att stänga av helvetesmanicken så vänder sig magen åt andra hållet och man kopplar snabbt att man borde sluta lägga sig så sent för att kunna få de timmar man behöver men man kom i säng nöjd, belåten och med en annan syn på mycket men inte allt, långt ifrån allt och alla och så kommer det att fortsätta också verkar det som.





Resten av morgonen gick på ren rutin, upp med lillälsk, byta blöja, fixa sig själv och honom sen till dagiset i det underbara vädret och nej jag var inte sarkastisk, jag älskar regn!
På med lillens gummistövlar och regnställ samt att vi båda får hälsa på barn och vuxna och sen lämna över honom till en av fröknarna och säga hejdå, han är så duktig den lille filuren.


I med hörlurarna och f ö kan jag säga att det Candy Skull paret jag köpte sög så förbannat så dom får Alex ta över.
Sen hem en kortis, hämta en 5 kgs vattenmelon och ränna någon kilometer bort och leka sänka melonen i havet och det bara för att... ja.. det... det finns en mening och den är jävligt bra, ok?




Kan också tillägga att mitt ansikte har beprytts av ett vasst hånflin efter att jag fick tillbaka medvetandet, dels av glädje och dels av hån.

Och nu fick man för sig att blogga extremt tidigt, för att vara mig iaf men resten av dagen kommer att vara fullpackad man jag återkommer på kvällen/natten i vilket fall som, för nu ska man sätta igång med allt sen hoppa i duschen.