::[μἰζἄντἦῥΩπἰἄ]::
Då var gåtan med att jag var skitförbannad en viss dag löst, jag hade konstiga känslor då och då som jag alltid har när något är jävligt fel och ja det hade hänt något urnedrigt, primalt patetiskt och t om amöbaavföring är mer värt än de som begår ett sådant brott, tänk om man var Fransk men nej mitt urbrott när jag fick reda på fakta som flera ggr försöktes döljas av som vanligt en översvämning av lögner (lillen var inte hemma) var tyvärr ganska medioker, alldeles för rationell och light tyvärr men vaffan jag har blivit farsa, för 6 år sen hade utkomsten varit en skillnad av globala mått.
Nåja det är en av faktorerna som det inte har hoppat upp några inlägg på länge samt att det triggade en till att inte vara så förbannad överkörd och whippad så att man kunde (efter ett litet tag... typ 2 dagar) tänka på vad som var viktigast och blev driven till ett tantrum (nej inte tant-rum...wtf?) som blev tvångsmatat med lugnande i form av Lugubre och Anáal Nathrakh på hög volym dock så körde mitt hjärta i samma takt vilket inte var så trevligt alls och sömn kunde man ju glömma, jag har även ett par "bröder" samt en som jag även delar blod med som låg sömnlösa med ett himlavalv fylld av vrede som tynger huvudet långt ner i huvudkudden, man vet att man står varandra nära när man delar varandras smärtor.
Som de säger never forgive, never forget, never again.
För första gången hade jag full tillit för första gången var jag naiv, det är det som smärtar mig mest, för första gången var jag svag, det är det som gör mig mest förbannad, nu har jag iaf tagit hårda lektioner av Panzer Division Julia och Niclas och det finns inte en jävel som kan penetrera min bepansrade ändalykt och jag kommer att aptera c4 på några infekterade känslostammar och spränga skiten ur hela helvetet så att man kallt och rationellt kan fokusera sig på de viktiga i livet, Vincent väcker ännu en hel del känslor eller ja en massa känslor rättare sagt fast en glutt på lille Vincent och alla är tillbaka.
Det intressantaste är att jag visste inte hur mycket folk jag hade som stöttade mig, folk i mängder och horder tog kontakt med en och gav en stöd, nya vänner fick man också och för första gången på senare tid så både förkastar jag mänskligheten samt tackar för dess stöd.
Nej det viktiga nu är att vincent ska vara trygg och att jag kommer in i de takter som jag för 4 år sen hade, hela karriären och framtidsplanerna mejslades ut snabbt, otroligt snabbt t om.
Och när det kommer till kärlek... ja du.. inget tåg jag tänker hoppa på precis inte heller de sedvanliga sakerna som sexuella utsvavningar och alkohol i åar... det hade varit ganska så oansvarigt i min situation.
Kommentarer
Nåja det är en av faktorerna som det inte har hoppat upp några inlägg på länge samt att det triggade en till att inte vara så förbannad överkörd och whippad så att man kunde (efter ett litet tag... typ 2 dagar) tänka på vad som var viktigast och blev driven till ett tantrum (nej inte tant-rum...wtf?) som blev tvångsmatat med lugnande i form av Lugubre och Anáal Nathrakh på hög volym dock så körde mitt hjärta i samma takt vilket inte var så trevligt alls och sömn kunde man ju glömma, jag har även ett par "bröder" samt en som jag även delar blod med som låg sömnlösa med ett himlavalv fylld av vrede som tynger huvudet långt ner i huvudkudden, man vet att man står varandra nära när man delar varandras smärtor.
Som de säger never forgive, never forget, never again.
För första gången hade jag full tillit för första gången var jag naiv, det är det som smärtar mig mest, för första gången var jag svag, det är det som gör mig mest förbannad, nu har jag iaf tagit hårda lektioner av Panzer Division Julia och Niclas och det finns inte en jävel som kan penetrera min bepansrade ändalykt och jag kommer att aptera c4 på några infekterade känslostammar och spränga skiten ur hela helvetet så att man kallt och rationellt kan fokusera sig på de viktiga i livet, Vincent väcker ännu en hel del känslor eller ja en massa känslor rättare sagt fast en glutt på lille Vincent och alla är tillbaka.
Det intressantaste är att jag visste inte hur mycket folk jag hade som stöttade mig, folk i mängder och horder tog kontakt med en och gav en stöd, nya vänner fick man också och för första gången på senare tid så både förkastar jag mänskligheten samt tackar för dess stöd.
Nej det viktiga nu är att vincent ska vara trygg och att jag kommer in i de takter som jag för 4 år sen hade, hela karriären och framtidsplanerna mejslades ut snabbt, otroligt snabbt t om.
Och när det kommer till kärlek... ja du.. inget tåg jag tänker hoppa på precis inte heller de sedvanliga sakerna som sexuella utsvavningar och alkohol i åar... det hade varit ganska så oansvarigt i min situation.
Det intressantaste är att jag visste inte hur mycket folk jag hade som stöttade mig, folk i mängder och horder tog kontakt med en och gav en stöd, nya vänner fick man också och för första gången på senare tid så både förkastar jag mänskligheten samt tackar för dess stöd.
Nej det viktiga nu är att vincent ska vara trygg och att jag kommer in i de takter som jag för 4 år sen hade, hela karriären och framtidsplanerna mejslades ut snabbt, otroligt snabbt t om.
Och när det kommer till kärlek... ja du.. inget tåg jag tänker hoppa på precis inte heller de sedvanliga sakerna som sexuella utsvavningar och alkohol i åar... det hade varit ganska så oansvarigt i min situation.
Trackback
